Dendrokronologisk undersökning Od kyrka, Västergötland
Identifikation |
Antal mätta årsringar |
Savved Vankant |
Årtal yttersta mätta årsring |
Årtal innersta mätta årsring |
|
7 | Långhus södra yttre remstycket Ek | 155 | -- | 1069 | 915 |
8 | Långhus söder, drag band no 6 från väster, avhugget öst Fur | 103 | -- | -- | -- |
9 | Långhus söder, kilat virke vid dragband no 12 från väster Ek | 117 | 8 | 1682 | 1566 |
10 | Långhus, norra yttre remstycket Ek | 168 | -- | 1123 | 956 |
11 | Långhus, nordöstra hörnet, rest av dragband öst Ek | 133 | -- | 1091 | 959 |
12 | Koret, vid östra muren, tass no 2 från söder Fur | 90 | V | -- | -- |
13 | Långhus, dragband no 2 från väster Ek | 110 | 1 | 1127 | 1018 |
14 | Långhus, dragband no 3 från väster EK | 82 | -- | 1108 | 1027 |
15 | Långhus, dragband no 4 från väster Ek | 56 | -- | -- | -- |
16 | Långhus, dragband no 8 från väster EK | 108 | -- | 1049 | 942 |
17 | Koret, vid östra muren, tass no 1 från söder Fur | 80 | V | -- | -- |
18 | Löst konstruktionsvirke, långhuset, norr Ek | 94 | 13V | -- | -- |
Kommentar: Prov no 13: Prov har tagits i södra och norra ändarna för att kunna identifiera toppändan. Borrprov har tagits på en ljus fläck, som tyder på rest av savved. Den slitna yttersta årsringen ingår inte i mätsekvensen. Den saknar membran och utgör således savved. Den yttersta mätta årsringen utgör typisk gräns mellan savved och kärnved. Den saknar membraner. Ekens fällningsår kan skattas till perioden 1138 - 1143, där 1140 utgör typvärde (Se RAÄ Rapport 1982:1)
Långhuset bör ha stått färdigt för användning inom denna period och mest sannolikt hösten 1141.
Den medeltida kyrkan är uppförd i skalmursteknik och har nord- och sydportal. Sett inifrån har sydportalen (höjd 309 cm, bredd 108 cm) ett 58 cm högt ornamenthugget överstycke. Eventuellt tympanon på yttersidan skymmes av vapenhusets innertak. Portalerna har raksluten överdel.
Säte för en primklocka i nordvästra hörnet samt de väl bearbetade dragbanden (snitt 23x25 cm) visar att långhuset ursprungligt har saknat innertak.
Vardera huvudsträva har förbundits med dragbanden med tre snedsträvor. (Strävorna bildar således ett rutmönster). Snedsträvorna var infällda i sidan mot dragbanden och fästade med spik. Att den bättre konstruktionen med tränagel inte har använts förklarar varför inte snedsträvorna finns kvar; Vid spikning upptas belastningskrafterna av en för liten yta med utmattning och spricktendenser såsom följd, och spikarna har dessutom så småningom rostat sönder.
Det ursprungliga koret har helt rivits och ersatts av ett treslutet kor. Långhuset har förlängts västerut (enligt uppgift: år 1743).
21. April, 2000
Alf Bråthen