Alf Bråthens släktkrönika från norra Bohuslän

Ångtröskan kom på 1800-talet (se 'Olle i Varp') men kostade pengar, som inte fanns. Man tröskade med slaga på logen. Jag har sett både skörd med lie och tröskning med slaga. Det var på 1930-talet lite förekommande. Inför höstsådden av råg tröskade man alltid med slaga för att få färskt utsäde. Längre fram på hösten kom den lejda tröskan, som transporterades från gård till gård. Vid tröskning skaffade man medhjälpare från bygden. Separatorn var vanlig. Den skiljde grädden från mjölken. De som inte hade separator skummade mjölken från grunda fat i ett kallt rum, oftast "finsalen", som endast användes ett par gånger om året vid kalas. Av grädden kärnade man smör, som blev bytesvara vid handelsboden. Det var brist på pengar. Handelsmannen gav krediter med anteckningar i en kreditbok. Detta för att kunna hålla en någorlunda jämn varudistribution. Skummjölken gavs till gödkalvar, som slaktades på hösten. Det fanns inga kylskåp. Man förvarade rotfrukter i källare och kött och fisk i saltkar. Det är därför naturligt att den dagliga maten var årstidsbunden.
I jordbruksbygder (alltså lite slättland) fanns små mejerier.

Tidigt på våren eller på senvintern hade man släpat hem virke från skogen, det mesta för att såga och hugga ved för uppvärmning i huset. Man högg också famnved för salu. Famn är ett längdmått, ungefär som avståndet mellan långfingrarna vid utsträckta armar. För ved användes det såsom rymdmått. I städerna eldade man med en blandning av ved och importerat kol eller koks. (koks är restprodukten när man har värmt kolet och fått gas, som man sände i järnrör till städernas hushåll och för upplysning av gator) När jag studerade i Lund var en del gator upplysta med gaslampor.

I stugornas kök fanns gjutjärnspis. I den kunde man baka bröd. Den kunde också värma upp angränsande rum. I vardagsrummet, som ofta också var sängkammare fanns kakelugn. Salen hade kakelugn. Sovrum i andra våningen hade gjutjärnsugnar för uppvärmning.