Olof angreps ganska tidigt i sitt liv av begynnande senilitet och förtidspensionerade sig vid 65 års ålder. Han hade troligen fått skador i hjärnans nervsystem av DDT-pulver, ett medel, som han sprutade i kostallet för att döda flugor. Efter besprutningen arbetade han i kostallet trots tillsägelse att det kunde vara skadligt. Han förstod att hans kropp på något sätt sviktade och försökte stå emot genom fysisk träning. Han tränade ryggen i romerska ringar, slog en tennisboll med racket mot en uthusdörr och köpte nya skidor. Martha lyckades få honom intresserad av att inreda spannmålsboden till sommarstuga för att kunna ta emot betalande sommargäster, vilket han gjorde. De sista tio åren av sitt liv vistades han till stora delar på ett hem för senila. Han dog i Augusti 1988 i en ålder av 86 år.
Alf Johan *6/2 1924, son till Olof och Martha Johansson, född på Haraldstad gård, Rakkestad socken, Östfold, Norge. Jag döptes i Sverige av Johannes Persson, kyrkoherde i Lommeland och Näsinge. Han skrev in mig i kyrkoboken såsom född i Lommeland. Dopvittnen var Valfrid, son till Martin i Böuen, och Valfrids hustru Klara. Dopet skedde vid föräldrarnas besök på Hälle för att visa upp mig för de nära släktingarna. De återvände till Norge. Jag frågade aldrig när de flyttade till Sverige. År 1953 tog jag namnet Bråthen, hämtat från min mor Marthas efternamn Braathen.
Jag tycker att hela min barndom var mycket lycklig. Min pappa gjorde många leksaker åt mig, och jag hade många lekkamrater. Minnena från min tid vid Idefjorden är många.
Varje kväll måste jag be aftonbön på norska. Juldagsmorgon hade Nissen (=jultomten) lagt julklappar i den strumpa, som jag hängt vid sängen. Någon enstaka sak, t.ex. ett munspel låg i strumpan, resten låg på golvet.