Alf Bråthens släktkrönika från norra Bohuslän

Bjälveröd och något om jordbruk i gamla tider.

Om man ser sig ikring på Bjälveröds ägor, så kan man studera både geologisk historia och mänskliga aktiviteter. Vid och innanför skogskanten finns en serie standlinjer. På stigen mot Stöbarn finns snäckskalsbankar och gropar där man tagit snäckskal för att ge till hönsen. När pappa (1934) grävde vattenledning från källan (=brunn) stötta han på kolstybbslager, som han trodde kom från kolmilor. En bilreparatör, man till en lärarinna i Bjälveröds skola, hade i skogen hittat ett antal rester av förhistoriska boplatser. På berget i norr, Kisteberget, finns neolitiska gravplatser, bl.a. en hällkista och ett anlagt stort stenröse. Vid Stöbarn, nära skolan och i Räveklöva finns rester av husgrunder.

Namnet Bjälveröd (Bialfi Rudthi) förekommer i Biskop Eisteins jordebok från 1396. Namnet betyder Bialfis röjning. Gårdsnamn med ändelsen -röd, -red, -rud tillkom i tidig kristen tid. Prästen antecknade namnet på dem som betalade skatt till kyrkan. Det blev senare egendomen som var ansvarig för avgiften. Namnet var oförändrat sedan Bialfi hade dött och andra hade övertagit betalningsansvaret.

Bjälveröd var odelat fram till 1800-talets början. Då avstyckades den västra delen. I jordeboken av 1544 saknas Bjälveröd såsom skattehemman och har blivit ödegård och således befriat från skatt. (Se Gösta Framme, ödegårdar i Wette härad sid 205. Bjälverödgruppen. Under Karl XII:s krig 1716 - 1718 utsattes ägorna för kanonbeskjutning och gården brändes ner. De boende flyttade till Böö (3 km söderut). Bjälveröd blev ödegård. En liggtimmerlada byggdes långt senare på 1700-talet. Rester av denna återanvändes såsom underlag för den ladugård som byggdes 1902. En stock fälldes 1748.