Efter Kreuger-kraschen 1932 kom en kraftig lågkonjunktur med allt sämre villkor för stenindustrin. Thor ägde då tre skogsgårdar, Böö och Bjälveröd i Skee socken och en gård med övergivna hus i Dalsland. Böö ansågs vara för stor gård såsom familjejordbruk (man måste där ha drängar, vilket var olönsamt) och såldes tillbaka till den familj, som en gång ägt den och efter försäljningen arrenderat den. Thor gav bort Bjälveröd till Olof, köpte kor, häst och jordbruksredskap samt bekostade uppförandet så långt att bostadshuset blev halvfärdigt. Olof och Martha flyttade till Bjälveröd i Maj 1933 och bodde under sommaren i det illaluktande gamla huset, uppfört c:a 1870. De lejde till plöjning och sådd. Olofs bror John hade flyttat med. Under sommaren grävde de och satte upp grund för nytt bostadshus, grävde brunn mer än 200 m bort i skogen, grävde vattenledning därifrån till ladugården och bostadshuset och rensade bland de många öppna dikena mellan åkrarna. I oktober samma år rev en häftig orkan ner stora delar av skogen, som under vintern måste rensas från virke. På grund av stormen blev det i regionen överskott på virke med dumpade priser (mycket arbete och marginella inkomster). I källaren i det nya huset sattes upp separator och smörkärna. Martha mjölkade, separerade mjölken, kärnade smör och sålde smör och ägg till specerihandlaren i Skee, vilket i huvudsak var det samma som utbyte av varor. Korna gav kalvar, vilka drack den separerade mjölken och skulle säljas såsom slakt under senhösten, men Olof hade inte mod att sälja kalvarna, de hade blivit goda vänner. Ett par grisar slaktades för att kunna ge inkomster till skatt. En slaktare, Hans i Skär, kom och slaktade dem och åkte runt i bygden med häst och vagn för att sälja fläsk. En halvpart (= en halv gris) saltades ned i en nyinköpt träbalja, avsedd för nedsaltning av kött och fläsk. Av blodet från grisarna gjordes blodpalt, av lungorna lungmos, av grisfötterna 'syltade' grisfötter etc., allt tillvaratogs utom de borstiga håren.