Alf Bråthens släktkrönika från norra Bohuslän

Olof hade sedan tidig ungdom ägt ett dragspel, som han ännu ägde när jag var helt liten, jag kunde minnas det. Han bytte dragspelet mot en bred och öppen segelbåt, som han hade endast ett par år eftersom Idefjorden är olämplig att segla i på grund av snabbt uppkomna kastvindar. Under värnpliktstiden hade han flitigt tränat piano på regementets soldathem (innehåller läsesalar, musikrum, samlingssal och Café). En yrkesviolinist, som också hade permissionsförbud tränade honom trots att de alls inte var goda vänner. Olof tyckte mycket illa om violinisten, men de var hänvisade till varandra under ett helt års helger.

Olof och Martha bodde i Bogen (uttalas Bôuen) cirka 8 år till våren 1933. Under den tiden hann de grundligt reparera huset, ändra ingången, bygga till en yttre trappa till ovanvåningen, bygga nytt vedskjul, hönshus och förråd, rusta upp trädgården, anlägga grönsaks- och blomsterodling, hålla c:a 30 höns och ungefär lika många angorakaniner, från vilka de sålde vit ull till ett spinneri. Martha gjorde penningbörsar, plånböcker och handväskor av skinn. Varje artikel var dekorerad med mönster. De flesta av produkterna levererades till en firma i Norge. Min plånbok (Olofs före detta) är gjord av Martha. Jag uppfattar deras tid vid Idefjoren såsom en mycket lycklig tid.

Martha (mamma) hade många goda vänner och skrattade ofta. Om somrarna tog de tillsammans med kusin Johan, hans fru Signe och barn Ragnar tält och övrig utrustning i båten och åkte (troligen under midsommarhelgen) till Idefjordens mynning där de slog tält på en stor löväng nära Vikstangen. Massor av norska familjer gjorde likadant.