Alf Bråthens släktkrönika från norra Bohuslän

Från svalen kom man in i det mycket kalla köket med järnspisen rakt fram, insatt i den öppna gruvan med kåpan ännu kvar (gruva = öppen eldstad med hängande kokkärl). På kåpans fries stod många ljusstakar av mässing, (några troligen av 1600-talstyp). Till höger gick man in i stugan med norsk gjutjärnsspis, slagbord, stolar, kommod, pendelklocka med fodral från golvet, på klockans högra kant fanns en strut med karameller, bord med alldeles för mycket stora växter, bl.a. en palm stående på golvet, litet bord med radio och radions hörlurar, mellan bordsbenen fanns en skiva för radions två batterier. Karl satt i en gungstol, varifrån han gärna berättade om gamla tider. Väl använda biblar och psalmböcker fanns i närheten. De båda inre rummen såg jag aldrig. Från köket gick en trappa upp till vinden. Där stod ett badkar med smutsigt vatten.

Karl och Mali levde oerhört sparsamt och tog till vara allt. De ägde två mindre och mycket gamla fastigheter i Halden. Efter att de sålt korna bodde de i Halden i en liten tvårumslägenhet på vintrarna. De var goda vänner med många Halden-familjer, bl.a. med familjen Skramm och f.d. polischefen.

(61) Hulda, dotter till Olle i Varp, och yngst i syskonskaran, *24/10 1868, död på Krokstrand hos sin dotter Torborg vid mer än 90 års ålder. 'Faster Hulda' (=faster till min far Olof) har berättat för mig och för min mamma detaljer om släkten, som jag i 20-årsåldern nedtecknade i en anteckningsbok. Många upplysningar i denna släktkrönika är hämtade från de anteckningarna.