Alf Bråthens släktkrönika från norra Bohuslän

Karl gick till sjöss omedelbart efter konfirmationen.

Hans mor Oliana var död, och hans äldre bror var redan ute på haven. Han mönstrade på från Fredrikstad, var på segelfartyg hela sin ungdom. Han klarade livet vid två förlisningar. Den ena skedde en vinter i Finska Viken. Besättningen transporterades genom Sverige till Göteborg för vidare resa till England. Han fick inte lämna gruppen och åka hem eftersom han betraktades som engelsman. Det fanns regler för att lämna anställningen på ett fartyg. En gång bytte han till ett engelskt fartyg genom att ha mycket kläder på sig när han lämnade båten med urusel mat och ha lite kläder på sig när han återkom. På så sätt kunde han rymma, men måste överge sin sjömanskista.

Journalisten Ewald Olsson skrev en artikel om Karl Olssons äventyr vid Falklandsöarna. Jag har urklippet.

Karl utförde såsom sjöman allehanda sysslor, sätta segel, laga segel, arbeta såsom timmerman etc. Han högg sten i Hälle en tid efter sjömanstiden. Karl var mer än 180 cm lång, han var smärt, bredaxlad och rak i ryggen. Vid nära 80 års ålder hade han kvar alla sina tänder, men efter en influensa fick han inflammation i munnen och måste dra ut en massa tänder.

Han fick ganska tidigt (kanske före 60-årsålder) reumatisk värk, som han beklagade sig över. Han var mycket händig, hade ärvt sin svärfars verktyg, och gjorde mina första skridskor. Han hade också gjort min fars och farbrors skridskor. Han lärde mig att binda fiskenät.