Thors administrationskostnader var låga. En tysk cigarrhandlarefru i Halden skötte hans utrikeskorrespondens via sin skrivmaskin och genom sin förmåga att uttrycka sig rätt på främmande språk. Han betalade anställda generöst när de skötte arbetet bra, vilket inte var vanligt på den tiden. Detta gynnade kvaliteten och pålitligheten i leveranserna men det är osäkert om han insåg sambandet.
I början av 1930-talet hade han en förmögenhet, som på ett ungefär svarade mot kostnaden för att uppföra 37 enfamiljshus.
På grund av lungturberkulos i min pappas hem kom pappa (Olof Johansson) att bo hos Thor och Hedda från 5-6 årsåldern (trodde han själv). Han behövde bara gå c:a 500 m över en bergsås för att komma till sitt hem. Fostran var mycket mild, och min pappa blev antagligen bortskämd. Alla tecken tyder på att Thor älskade sin brorson och fosterson. Olofs känsla för sin fosterfar är för mig okänt.
Han stannade hos Thor tills han blev konfirmerad. På försommaren övertalades han av sin kusin Johan att följa med och söka jobb i Norge. Han fick 10 kr av Thor, ganska lite pengar. Thors tanke var att Olof snart skulle komma tillbaka när pengarna var slut. Thor hade dessförinnan ordnat för Olofs inträde i Strömstads samrealskola på följande höst, men Olof kom inte tillbaka när tiden var inne för terminstart.