Ungefär vid första världskrigets slut tog Thor och Hedda emot 'krigsbarnet' Johann Diener från Wien. Han kallades Hans eftersom han hade en syster Gretl (sagan Hans und Gretl). Han var 12 år när han kom och stannade tills han var mer än 20. (Jag har sett honom). Han lärde sig nordbohusländska och norska oerhört snabbt och utvecklades till en oansvarig festprisse. Man sade att han fick vad han pekade på. Han sov om dagarna och vistades i Norge om nätterna. Han använde flitigt Thors motorbåt för ändamålet. Thor gjorde under 1920-talet många resor till Wien. Hans' föräldrar, farbror och syster Gretl hälsade på i Hälle. Efter många brev till Wien hade Thor på 30-talet tappat kontakt med Hans. Man gissade att han antingen försvann i Wiens undre värld eller uppslukades av nazismens hejdukar.
Jag träffade Thor så mycket att jag borde kunna ge en karakteristik av honom, men att närmare beskriva en människa är svårt. Kortfattat kan sägas att han var såsom vanliga skötsamma människor i allmänhet är. Naturligtvis var han ett barn av sin tid, vilket bör vara väl så intressant om man vill veta hur människor präglas av den omgivning, som de lever i. Han läste ur sitt engelska nya testamente varje dag, bad bordsbönen högt på engelska (hunden kom då fram till bordet, satte sig bredvid och tittade upp). Engelska uttryck var vanliga i området eftersom många hade vistats utomlands. Min pappa hörde engelska varje dag, men kunde bara enkla ord och fraser.
Thor klädde sig snyggt, hade hund och käpp med silverkrycka, hälsade alltid artigt, gav sig tid att lyssna på vad folk sade, skämtade lite försiktigt. Han delade in mänskligheten i två kategorier: lata busar och flitiga, ärliga människor. Ett drag av fåfänga fanns, dock inte alltför utmanande, exempel: Han åkte med buss från Hälle till Strömstad varje månad för att prata med folk och betala mina inackorderingsavgifter och förse mig med övriga medel för realskolan. Han lyckades göra varje utbetalning till en liten ceremoni. Medlen hade mera diskret kunnat sändas per post.