Vid cirka 35 års ålder kom han till Hälle vid Idefjorden där hans mor var ifrån. Kanske bodde hans syster Hulda redan där? Han satte upp en diversehandel, där man kunde köpa det mesta, mjöl, socker, jäst, hästskor, järnspett, fotogen. Stenindustrin hade börjat på orten med massor av inflyttade människor, som köpte det mesta av sina förnödenheter i Halden. Det fanns redan en affär på orten, men den sköttes mindre bra. Det kom så småningom att finnas tre större och två mindre affärer på orten. Nu är stenindustrin borta och människorna med den.
Affärslokalen var stor och välbyggd. Entrén var ganska vacker med träsnidad omramning. Han måste ha haft ett startkapital. Han gifte sig med Hedda. Äktenskapet var troligen mycket lyckligt, men barnlöst. Han köpte ett mindre lantbruk, som födde en häst och ett par kor. Han lät bygga bostadshuset och ladugården, vilket tyder på att gården utgjorde en avstyckning från gästgivaregården Hälle, från vilken familjen hade arv via hans moder Oliana. Lantbruket sköttes perfekt och bedrevs delvis såsom hobby. Man skämtade om att Hedda skötte inkomsterna från lantbruket, och Thor betalade alla lantbruksutgifter, inklusive inlejd arbetskraft från sin stinna portmonnä.
Han levererade tung och ganska komplicerad järnutrustning till stenindustrin. De stora inkomsterna gjorde han på skogsaffärer. Tillsammans med Heddas bror Adel i Tange köpte han skog på rot och skogsgårdar, främst i Dalsland, lät såga timmer och annat virke, som han exporterade till England. Han startade sina skogsaffärer när konkurrensen hade hunnit bli mycket hård, men han hade varit med om att transportera trävirke från norrländska hamnar till England och hade sett vilka fundamentala misstag, som hade skett vid transporterna. Hela laster kunde vara förstörda på grund av att blåröta hade etablerat sig i virket. Han gjorde skogsaffärerna lönsamma genom att han kunde minimera kvalitetsförlusterna vid transporter.