Alf Bråthens släktkrönika från norra Bohuslän

Sedan Didrik dragit av de omtalade utgifterna, 6 riksdaler, återstår 14, av vilka han vill behålla halvparten. Till änkans man har han, medan denne ännu levde, betalat 6½ riksdaler, varför två nämndemän från Tanum vittnar, att 'den salige mannen i sin livstid alltid klagade därpå, det denne Didrik Torbjörnsson icke ville göra honom rätt, utan gav honom svenska penningar för holländska'. Tingsrätten finner att Didrik Torbjörnsson visat stor obillighet mot den sängliggande änkan och dömer honom att inom 8 dagar betala ut hälften av arvet, 10 riksdaler i holländskt mynt, till henne, och själv behålla de andra 10 för sin möda och sina utgifter.

Många år senare, vid hösttinget 1729, står båtsman Didrik Torbjörnsson i Brevik på Sydkoster åter inför tingsrätten, instämd med anledning av ett arv i Holland. Instämda jämte honom är hustrun Ingrid Björnsdotter och döttrarna tvillingarna Maria och Liva. Det är sonen och brodern Hans Didriksson, boende på Styrsö, som kräver sin del av det arv, som förliden sommar fallit i Holland efter Didriks son och Hans' broder Torbjörn Didriksson, 'som farit styrman på ett holländskt skepp, farande på Ostindien'. Arvet utgör 1300 holländska gyllen. Didrik Torbjörnsson kan visa för rätten 'ett på holländska skrivet testamente, daterat Brevik på Kosterön den 20 april 1724', och underskrivet av Torbjörn Didriksson, vari han 'testamenterat sin gamle far Didrik Torbjörnsson och moder Inger (Ingrid) Björnsdotter all sin egendom, av gods och penningar, som han sig efterlämnar, när Gud den allrahögste honom hädan kallandes varder, och efter hans död, sina systrar Maria och Liva Didriksdöttrar, att dör densamma, oklandrat och opåtalt, för sina övriga syskon njuta och behålla'.