Alf Bråthens släktkrönika från norra Bohuslän

Johan Sörensson (se släktöversikten) var en mycket förmögen man, men förlorade en hel skeppslast med varor under en begynnande depressionstid på grund av att en släkting, en handlande i Strömstad (eller i Göteborg?) förskingrade inkommande kapital vid försäljningen av varorna. Johan var för ung för att ha gjort smuggelaffärer under Napoleon-krigen. Möjligtvis kan Johans far, Sören Pärsson, ha varit med om lönande skeppsfart eftersom släktens ekonomi var i uppåtgående under Sörens och Johans tid. Både Thor och hans syster 'faster Hulda' nämnde Johans namn i samband med god ekonomi.

Under 1800-talet skedde en kraftig befolkningsökning, men också ökade möjligheter till högre levnadsstandard. Fattigvård, som i varierande grad alltid har funnits, var inte varken dimensionerad eller organiserad för att klara av uppstående vårdproblem. Vid sjukdom och alkoholism kunde familjer sjunka ned i djupaste fattigdom. 'Faster Hulda' berättade att många var kolossalt fattiga och svältande när hon var barn.

Martin i Böuen, en snäll gammal stenhuggare, som var född i mitten av 1800-talet, berättade att han var född i Änghauen, ett torp under Ingalseröds prästbol gränsande till Bjälveröd. Familjen hade många barn, och när sjukdom och död inträffade i familjen blev han utauktionerad till en snål och elak bonde i Skee där han måste arbeta hårt och fick för lite och skämd mat. Socknen hade uppenbarligen en viss översyn på fosterhemmen. Han flyttades till andra bönder, auktionerades till dem som var billigast. Han behandlades fortfarande dåligt. Trots skolplikt hade han aldrig gått i skola. Han hatade bönder intensivt och var en hängiven socialdemokrat. Hans barn blev medlemmar i I.O.G.T. och ledde nykterhetsrörelsen i Hälle. Så fort Martin kunde bli fri från den snåle bonden gick han till Oslo där han fick arbete och lärde sig att läsa alldeles själv.