Alf Bråthens släktkrönika från norra Bohuslän

Transporterna skedde i Bohuslän till största delen med båt. Trots att järnvägen från Göteborg till Strömstad blev färdig omkring 1905 och hade stor kapacitet för tunga transporter var vid andra världskrigets slut ännu sjötransporterna av varor mycket betydande även om persontransporterna redan tidigare hade minskat på grund av konkurrens med snabbare tåg- och busstrafik. All transport av säd, skrymmande kolonialvaror, kol, bensin och olja skedde med båt.

När jag var liten fanns ingen landsväg längs Idefjorden på den svenska sidan. På den norska sidan var landskapet lite öppnare, och en smal landsväg hade dragits bland bondgårdarna några kilometer innanför fjorden mot Halden.

Man använde eka eller motorbåt när man ville utföra tunga transporter, t.ex. transportera mjölsäckar eller ved.

Mellan Göteborg och Oslo gick passagerarebåtarna 'Göteborg' och 'Oslo' med folk och varor. I Strömstad fanns kroniskt onyktra hamnarbetare, som skötte lossning och lastning. Mellan Göteborg och Krokstrand (vid inre delen av Idefjorden) gick ångaren Bohus, som lade till vid många småhamnar. Olof och Martha använde t.ex. ångaren Bohus för att åka mellan Hälle och Krokstrand. Jag kan inte minnas att de använde den egna motorbåten mer än en gång för denna långa resa. På vintern åkte man spark på sjön.