Dendrokronologisk undersökning Od kyrka, Västergötland

Identifikation		Antal mätta årsringar	Savved Vankant	Årtal yttersta mätta årsring	Årtal innersta mätta årsring
7	Långhus södra yttre remstycket    Ek	155	--	1069	915
8	Långhus söder, drag band no 6 från väster, avhugget öst    Fur	103	--	--	--
9	Långhus söder, kilat virke vid dragband no 12 från väster    Ek	117	8	1682	1566
10	Långhus, norra yttre remstycket    Ek	168	--	1123	956
11	Långhus, nordöstra hörnet, rest av dragband öst    Ek	133	--	1091	959
12	Koret, vid östra muren, tass no 2 från söder    Fur	90	V	--	--
13	Långhus, dragband no 2 från väster    Ek	110	1	1127	1018
14	Långhus, dragband no 3 från väster    EK	82	--	1108	1027
15	Långhus, dragband no 4 från väster    Ek	56	--	--	--
16	Långhus, dragband no 8 från väster    EK	108	--	1049	942
17	Koret, vid östra muren, tass no 1 från söder    Fur	80	V	--	--
18	Löst konstruktionsvirke, långhuset, norr    Ek	94	13V	--	--

Kommentar: Prov no 13: Prov har tagits i södra och norra ändarna för att kunna identifiera toppändan. Borrprov har tagits på en ljus fläck, som tyder på rest av savved. Den slitna yttersta årsringen ingår inte i mätsekvensen. Den saknar membran och utgör således savved. Den yttersta mätta årsringen utgör typisk gräns mellan savved och kärnved. Den saknar membraner. Ekens fällningsår kan skattas till perioden 1138 - 1143, där 1140 utgör typvärde (Se RAÄ Rapport 1982:1)

Långhuset bör ha stått färdigt för användning inom denna period och mest sannolikt hösten 1141.

Den medeltida kyrkan är uppförd i skalmursteknik och har nord- och sydportal. Sett inifrån har sydportalen (höjd 309 cm, bredd 108 cm) ett 58 cm högt ornamenthugget överstycke. Eventuellt tympanon på yttersidan skymmes av vapenhusets innertak. Portalerna har raksluten överdel.

Säte för en primklocka i nordvästra hörnet samt de väl bearbetade dragbanden (snitt 23x25 cm) visar att långhuset ursprungligt har saknat innertak.

Vardera huvudsträva har förbundits med dragbanden med tre snedsträvor. (Strävorna bildar således ett rutmönster). Snedsträvorna var infällda i sidan mot dragbanden och fästade med spik. Att den bättre konstruktionen med tränagel inte har använts förklarar varför inte snedsträvorna finns kvar; Vid spikning upptas belastningskrafterna av en för liten yta med utmattning och spricktendenser såsom följd, och spikarna har dessutom så småningom rostat sönder.

Det ursprungliga koret har helt rivits och ersatts av ett treslutet kor. Långhuset har förlängts västerut (enligt uppgift: år 1743).

21. April, 2000
Alf Bråthen